Konflikt. del.1.

Konflikt?
Min utgångspunkt (går att hoppa över om man bara vill läsa om vad jag faktiskt tänkt göra):

Jag har tänkt på det här ordet ett tag nu, och lite mer fokuserat sen i måndags. Att gestalta konflikt?
Finns det något jag vill veta om konflikt? Är det något jag vill visa? Något jag vill bevisa?
Min grundinställning till konflikt är faktiskt att jag är ganska trött på det. Jag är absolut inte en konflikträdd person, men jag tycker det är ganska tråkigt. Ibland kan jag tycka att det känns som om människor söker konflikter i allt. Vi ska alltid problematisera, granska, ställa argument mot varandra.... vi ska helst vara anti det mesta. Det är nästan som om det skulle vara det coolaste. Man ska helst vara den som avslöjar något, vara den första att säga nej, den första att ta upp problemet.
Dom "coola" tjejerna på högstadiet var dom som hade dramatiska bråk i korridoren. Dom "coola" killarna var dom som sa emot lärarna. På gymnasiet var det dom som argumenterade emot lärarna som fick högst betyg. G= dom tysta som gjorde som dom skulle, VG= dom som höll med, MVG= dom som uppmärksammade problemen, argumenterade emot. På universitetet är nyckelordet "problematisera". Allt som skrivs eller redovisas ska problematiseras.
I måndags visade Fredric en film från TEDwomen där Tony Porter pratar om mäns frigörelse från stereotyper.
Det här är något jag tänkt på länge, och tänkte nu att det är på tiden att någon faktiskt börjar prata om det på allvar. (Det är också en konflikt som fascinerar och uttråkar mig på samma gång - debatten kring feminism. Feminism som ska iklär sig en jämställdhetsuniform men som ofta istället framstår som någon slags hämndaktion.) Och jag tror att vi alla i rummet var överens. Inombords nickar vi, men vi är uppfostrade att problematisera och därför lyfts det fram att "hm...men vad var det för publik då? Det vara ju bara vita kvinnor. Helt felriktat.". Å ena sidan så är det självklart att vi måste problematisera, på så sätt hittar vi bristerna och när man hittat bristerna kan man börja förbättra, börja förändra. Men ibland kan jag känna att vi fastnat i nåt slags träsk av negativitet. Man är cool och smart om man är lite negativ och hela tiden säger emot och hittar fel.

Ok, till uppgiften då: Gestaltning, tema: konflikt?
Jag tänkte att jag ville göra något antikonflikt. Titta på konfliktens motsats: harmoni. Går det att uppnå? Eller är konflikt oundvikligt? MEN så slog det mig att det kanske man inte får?
Så jag tänker lite att man kanske kan jobba lite med hur konfliker uppstår? Vad är det för signaler vi skickar till varandra när konflikter uppstår? Tonfall, ordval, kroppsspråk? Eller ännu tidigare: kläder. Har vi redan i vårt klädval ställt oss på en viss sida, vid en viss åsikt? Jag tänker på när en person kliver på en buss eller spårvagn - vem sätter man sig bredvid. Kollar man runt och väljer den man tycker verkar trevligast, renast, mest lik en själv, snällast? Vem skulle du sätta dig bredvid?

Ibland kan jag tänka att vi alla ingår i en stor skala av hur gärna någon vill sätta sig bredvid en. Det är nästan samma skala som hur troligt det är att vi slipper böter, slipper betala om man glömt pengar när man ska köpa nåt litet på ica eller om man får tränga sig före någon i kön.

Jag brukar nog hålla mig till principen "short story long", så med hela den här långa bakgrunden kommer nu: Jag tror jag vill studera människor, men jag vet inte än vad det ska bli av det. Jag tänker också att jag skulle vilja jobba med tyg. Jag kan inte sy. Men det här skulle kunna bli ett lärtillfälle. Kanske kan det bli ett lapptäcke? Jag vet inte.

När jag läste igenom vad jag skrivit nu känns det som jag säger emot mig själv. Men så går det när man skriver och tänker samtidigt. Men dessutom så är det väl så också, på tema konflikt, att vi ständigt är i konflikt med oss själva också. Det är sällan vi är helt svart/vita. Ändå låtsas vi.