Konflikt. del 6. La-Di-Da

Igår har jag kopierat, vikt, sorterat, klippt och häftat fanzine. Det har varit oväntat befriande att bara jobba på efter givna rutiner. Jag viker här för att det finns ett streck. Jag lägger pappret i den högen för där ligger det andra likadana papper. Jag klipper här där det finns ett streck. Jag tror jag behövde detta mitt i allt "vad gör jag? Vart är jag på väg? Vad ska det här bli? Hur ska jag förklara detta? Hur ska jag illustrera det här? VAD vill jag illustrera? Varför har jag tänkt göra just såhär? VAD gör jag? Vad GÖR jag????"

Man känner sig något snurrig stundvis.



Insane in da brain.

Precis som i Cypress Hill's Insane In the Brain figurerar en massa olika låtar i mitt huvud. Jag har totalt snöat in på samplingar. (Det är visserligen inget nytt. Men det blir extra intressant nu när jag sitter och funderar på ljud.)






Alla dessa fyra låtar innehåller bitar som används i Insane In the Brain. Jag vill jobba med intryck och då blir det här relevant eftersom de fyra olika låtarna tillsammans bildar ett nytt intryck. Hästarna i Mel & Tim's "Good Guys..." och den muntra orgeln i Sly's "Life" får en helt ny roll i händerna på Cypress Hill.

Jag hade en läxa från förra gången: Spela in ett ljudklipp på 1.30min.
Och jag har spelat in ljud (kopiator, snarkningar, fladdrande papper, saxar osv...), filmat (postlåda, skuggor, träd osv). OCH jag har försökt fixa nåt slags program att redigera och sammanställa allt detta. Men tydligen har jag tidernas sämsta förutsättningar för de program jag försökt få tag på. Med andra ord: jag har inget jag kan visa upp som bevis för att jag faktiskt gjort något.

Men! Jag har kommit på att jag vill filma. Jag vill filma vardagliga saker och lägga ljud till. Tänkte på Ricky i filmen American Beauty, grannen som filmar allt. Det finns en scen där han ska visa Jane "det vackraste han någonsin filmat". Sen sitter dom där och stirrar på skärmen som visar en plastpåse som dansar i vinden.



Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker han verkar lite galen eller om det är fint eller om det är sorgligt, kanske t.o.m tragiskt eller vad det är. Men jag tycker det är en intressant scen som leker mycket med intryck.
Den här scenen har kommit upp i mitt huvud när jag gått runt och filmat saker. Jag har tänkt på hur det jag har filmat kan uppfattas på olika sätt beroende på vad jag väljer att lägga för ljud till.

MEN, jag har en inre konflikt med mig själv. Jag vill egentligen inte jobba med nåt tekniskt. Jag vill göra något man kan ta på mer, något som är....konstigt att det känns platt att använda termen 3D. Men det var min tanke från början. Jag ville göra en sak, något man kan röra vid och ta del av på ett annat sätt..
Kanske kan jag kombinera? Jag vet inte...
Det snurrar i min skalle.


(ursäkta att jag la upp ett live-klipp när man hör alla sura toner. Men det var låten jag ville åt, så...)
(Jag kanske ska förtydliga lite varför jag är extra snurrig. Samtidigt som jag stryr med detta gestaltningsprojekt försöker jag även skriva mitt examensarbete. Och just nu strular det EN HEL DEL med det tekniska på den fronten.)