"höstlov"

Halloween är här, och då ska man väl vistas i övergivna hus.

Men här gick vi självklart inte in.

Det får man ju inte. Det står ju på skylten.

Fast man kan ju fantisera om hur det skulle kunnat se ut där inne.

Men vi stannade utanför.

Snart ska badhuset rivas.

Farväl badhuset!

Nördens revansch!

Nördens revansch - Solciala medier, virtuella världar...the place to be vecka 41.

Idén om nördarnas hämnd eller upprättelse är väl inte direkt ny.


Fast jag vet inte riktigt... jag föredrar nog facebook-sagan.

Jag anser mig själv vara en nörd och ändå känner jag mig helt förvirrad i dessa virtuella världar.

Skapade en karaktär i Second Life och var väl mest nöjd med namnet - Shaun Kwan. När min bror frågade om jag varit inne och kollat läget i själva världen satt jag som ett frågetecken. Men väl där hittade jag inte så mycket roligare att göra än att flexa och spänna mina muskler för andra tills någon sa till mig att inte vara en sån "attention-seeker". Men Shaun Kwan hittade trots allt några vänner till slut....

Det hade dock varit kul att leta upp Brittmarie Blindside och genomföra någon slags flashmob på Second Life. Men det projektet begraver jag tillsammans med Shaun Kwan.

Kristoph på stallet.se hade det betydligt svårare att komma in i gänget. Med Kristoph som alias skaffade jag mig en häst och två katter och hoppades på att jag skulle accepteras i gemenskapen. Men icke.

"Hej alla hästtokiga!", utbrast Kristoph och fick inte ett enda svar. Alla tjejerna ville bara prata stallplatser och sälja hästar till varandra hit och dit. Kristoph försökte igen:

Inget svar...

Så jag beslöt mig för att "sadla av" min fina Shirehäst Carina för gott....

För att avrunda nördtemat ska jag avsluta detta inlägg med en video jag just såg att min pappa skickat till mig.

Sådan nörd sådan dotter...eller sådan far sådan nörd?

De Pecha Kucha Fing Vi Did... (blogg 06)

Pecha Kucha. Pecha what?, tänkte jag för en vecka sen. Men nu vet jag. Om du också vill veta, läs HÄR.
Med hjälp av 10 bilder, 20 sekunder per bild skulle vi belysa det vi tyckte var viktigt/intressant/dåligt/ whatever i kursplanen för bildämnet. Jag belyste arkitektur. Eller solen belyste arkitektur och jag fotade.
Det blir inga smakprov på det för jag har glömt kameran....

Sokratiska samtal (blogg 05?)

Fantastisk föreläsare. Intressant föreläsning. Jag trodde faktiskt det skulle bli hur svävande och flummigt som helst. Citat, Eddie Izzard: "...Socrates, he was great. He invented questioning. Before Socrates everyone sort of went, 'Yeah, suppose so.'.."



(från 2:15)

MEN, jag vet inte hur duktiga vi egentligen var på sokratiska samtal sen när vi fick öva. Det heter väl "övning ger färdighet" och låtom oss förlita oss på det, helt enkelt.

Workshop - bildämnet (blogg 05)

Nu har jag inget schema med mig och min tidsuppfattning är sådär. Men för kanske två veckor sen hade vi workshop med Susanne där vi fick fundera över bildämnets uppbyggnad. Vi la post it-lappar över golvet med ord vi tyckte kännetecknade bildämnet på olika sätt. Dessa  lappar sorterade vi sen i grupper så som vi tyckte de passade ihop. Sen efter det fick vi planera lektionsmoment utifrån de olika områdena som bildats av lapparna.

Hade varit kul om jag haft med mig en kamera men jag råkar veta att Madelen och Simon har bilder på sin blogg från detta tillfälle för den som vill titta.

Nu till lite tankar kring bildämnet och förhållandet till det som står i läroplanen:

Drömmen är ju att bildämnet ska utveckla lust och kreativitet. Det är en mysig dröm som bildlärare har, att på deras lektioner ska alla elever få blomma ut och uttrycka sig på sitt eget vis, men ändå så det blir fint och/eller intressant. Där ska dom få chansen att utveckla sig själva och där kommer väl även identitetsskapandet in. Detta står i kursplanen. Kursplanen ingår i den mysiga drömmen.... till viss del iaf.
Jag tror den är sådär härligt suddig (som det är i drömmar) på just dom stycken som är mindre intressanta för var och en av alla oss som lever i den drömmen.

Det här är ju självklart en dröm jag lever i också. Varför skulle man annars vilja bli lärare i bild om man INTE vill att eleverna ska utveckla en lust att lära? Eller om man inte vill att ens egna lektioner ska vara till hjälp i elevers formande av identitet och ståndpunkter?
Men HUR man får detta att funka på riktigt, HUR man utvecklar en lust att lära eller utvecklar egna ståndpunkter genom bildämnet, det kan nog vara svårt att sätta fingret på.
Jag tror på att utforma bilduppgifter som utmanar deras tankemönster och samtala om bilder, samtala om det eleverna själva skapat.
Det är mitt enkla svar. Det är ett svar som funkar perfekt i filmens värld, om man sett Dangerous Minds eller Sister Act 2 för många gånger.... För ett mer ingående svar får jag återkomma när jag jobbat några år.

Lärandeteorierna är främst till nytta för att sortera tankarna. Kunskap om hur man kan se på lärande är självklart viktigt för att bilda en egen syn på inlärning, men också för att kritisera sina egena metoder. DET tror jag är det viktigaste, att man kan se att det behöver inte finnas ETT rätt svar på hur man ska arbeta.

Nu har det hänt igen!!!!

Jag ligger efter med bloggandet.... Vad gör vi med dagarna på dagarna???



Jag ska försöka strukturera mina tankar och skriva ifatt.
Håll ut. Snart har jag internet hemma. Då kanske jag får lite mer känsla för det här med blogg...

Utveckling

Förra veckan hade vi tema: Utveckling.

Var och en fick forska på egen hand kring begreppet utveckling. Personligen har jag alltid fascinerats av samhällets utveckling och hur det tar sig uttryck i konst och design. Man kan ofta se hur samhällets strukturer avspeglas i rådande skönhetsideal inom konst, arkitektur och mode. Man kan också se hur design rent praktisk möter de behov som finns i samtiden.

Jag hade från början tänkt titta på utveckling inom arkitektur, hur städer växer fram efter de behov som finns, men också hur designen ofta avspeglar tidens smak och ideal. Men jag hamnade istället i modehistoria...

Jag hörde på radio efter årsskiftet 09/10 ett program där tre musikkritiker skulle lista den bästa musiken från det gångna årtionet. De pratade om musikens enorma influenser genom åren och hur musiken varit det främsta språkröret och den tydligaste indikatorn för rådande samhällsideal. Men de menade att den tid vi lever i nu snarare verkar fokusera på det visuella, mer specifikt - mode. Jag tyckte det var en väldigt intressant iakttagelse och jag är beredd att hålla med. Jag kan mycket väl tänka mig att mode, kläder och andra visuella uttryckssätt har blivit allt viktigare för människor. Jag vet inte ifall ett program som Fashion hade haft samma självklara plats i svts tablå som det har idag.

Det var delvis med detta i bakhuvudet som jag ville titta närmare på hur utvecklingen sett ut inom mode, hur vi väljer att uttrycka oss i förhållande till det samhälle vi lever i. Mot bibblan för att söka kunskap!

På fredagen samlades vi i klassen igen och alla hade med sig böcker som belyste de aspekter av utveckling de tittat på. Intressant att se hur olika man kan tänka kring utveckling. Lars-Åke Kernell var samtalsledare och skulle väl fösöka styra upp ett vettigt samtal kring hur vi tänker kring detta vida begrepp. Inte helt oväntat hamnade vi i diskussionen hur vi ser utveckling i skolan, i bildämnet och hur vi kan främja utveckling i vår undervisning (gissningsvis och med all rätt var väl det som var det slutgiltiga syftet med temat). Ett lite mysigt inslag var att vi fick ventilera och drömma lite kring hur vi skulle vilja arbeta med bild som framtida bildlärare. De flesta av oss är nog väldigt formade av vår egen tid. Vi vet att man inte ska rita geometriska figurer och ha katederstyrda lektioner. Allt detta tas mycket för givet utan att reflektera så överdrivet mycket om varför vi tycker så. Kanske är det därför jag fastnade lite extra för en sak som kom upp i diskussionen. Lars-Åke hade en kommentar om hur man skapar ett progressivt klassrum som jag tyckte var väldigt intressant. Han sa något i stil med att för att ett klassrum ska vara progressivt måste man våga sätta sig emot de rådande normerna. Det fria skapandet fick genomslagskraft i ett mer strikt klassrum eftersom det blev en frisk fläkt. Kanske är det så att det fria skapandet nu i sin tur behöver inslag av mer styrda metoder?

Jag vet inte, och jag har nog inte tänkt färdigt på den frågan heller. Men jag tror det finns en anledning att undervisningsmetoder skiftar mellan olika tider i historien. Jag vet inte om jag vill komma till någon präktig slutsats på detta. Jag är inte säker på att en duktig slutsats är lösningen som sen gör att jag blir en bra bildlärare.

Just nu vill jag bara utmana mig själv att, på fullt allvar, försöka föreställa mig själv undervisa geometriska figurer till leda och fundera på varför jag tycker den tanken är så olidlig.