Konflikt. del 6. La-Di-Da

Igår har jag kopierat, vikt, sorterat, klippt och häftat fanzine. Det har varit oväntat befriande att bara jobba på efter givna rutiner. Jag viker här för att det finns ett streck. Jag lägger pappret i den högen för där ligger det andra likadana papper. Jag klipper här där det finns ett streck. Jag tror jag behövde detta mitt i allt "vad gör jag? Vart är jag på väg? Vad ska det här bli? Hur ska jag förklara detta? Hur ska jag illustrera det här? VAD vill jag illustrera? Varför har jag tänkt göra just såhär? VAD gör jag? Vad GÖR jag????"

Man känner sig något snurrig stundvis.



Insane in da brain.

Precis som i Cypress Hill's Insane In the Brain figurerar en massa olika låtar i mitt huvud. Jag har totalt snöat in på samplingar. (Det är visserligen inget nytt. Men det blir extra intressant nu när jag sitter och funderar på ljud.)






Alla dessa fyra låtar innehåller bitar som används i Insane In the Brain. Jag vill jobba med intryck och då blir det här relevant eftersom de fyra olika låtarna tillsammans bildar ett nytt intryck. Hästarna i Mel & Tim's "Good Guys..." och den muntra orgeln i Sly's "Life" får en helt ny roll i händerna på Cypress Hill.

Jag hade en läxa från förra gången: Spela in ett ljudklipp på 1.30min.
Och jag har spelat in ljud (kopiator, snarkningar, fladdrande papper, saxar osv...), filmat (postlåda, skuggor, träd osv). OCH jag har försökt fixa nåt slags program att redigera och sammanställa allt detta. Men tydligen har jag tidernas sämsta förutsättningar för de program jag försökt få tag på. Med andra ord: jag har inget jag kan visa upp som bevis för att jag faktiskt gjort något.

Men! Jag har kommit på att jag vill filma. Jag vill filma vardagliga saker och lägga ljud till. Tänkte på Ricky i filmen American Beauty, grannen som filmar allt. Det finns en scen där han ska visa Jane "det vackraste han någonsin filmat". Sen sitter dom där och stirrar på skärmen som visar en plastpåse som dansar i vinden.



Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker han verkar lite galen eller om det är fint eller om det är sorgligt, kanske t.o.m tragiskt eller vad det är. Men jag tycker det är en intressant scen som leker mycket med intryck.
Den här scenen har kommit upp i mitt huvud när jag gått runt och filmat saker. Jag har tänkt på hur det jag har filmat kan uppfattas på olika sätt beroende på vad jag väljer att lägga för ljud till.

MEN, jag har en inre konflikt med mig själv. Jag vill egentligen inte jobba med nåt tekniskt. Jag vill göra något man kan ta på mer, något som är....konstigt att det känns platt att använda termen 3D. Men det var min tanke från början. Jag ville göra en sak, något man kan röra vid och ta del av på ett annat sätt..
Kanske kan jag kombinera? Jag vet inte...
Det snurrar i min skalle.


(ursäkta att jag la upp ett live-klipp när man hör alla sura toner. Men det var låten jag ville åt, så...)
(Jag kanske ska förtydliga lite varför jag är extra snurrig. Samtidigt som jag stryr med detta gestaltningsprojekt försöker jag även skriva mitt examensarbete. Och just nu strular det EN HEL DEL med det tekniska på den fronten.)

Konflikt. del 5

Idag har jag promenerat. Och tänkt. Och gått. Och funderat. Och suttit i skolan. Och tänkt ingenting. Och fotat. Utan att riktigt veta vad jag ville få ut av det. Och letat efter kamerasladd, utan att hitta den... Och spatserat. Och ätit glass. And did I mention? - promenerat.

För att vara riktigt svensk: jag är inte på något sätt nöjd med resultatet, av olika anledningar som jag tänkte undvika för det känns ändå inte relevant. Vare sig jag är nöjd eller inte så har jag gjort något. Och jag har tänkt. Jag har tänkt i termerna varmt och kallt bl.a. Vissa material och färger upplevs varma eller kalla. Idag har jag funderat på varm och kall musik. Jag tittade på bilderna jag hade och försökte hitta musik till dem. Det som slog mig mest var hur musiken ofta blir styande. Musiken manipulerar intrycket.

Jag har även funderat på om jag ska använda mig av film för att illustrera min konflikt. Detta tänkte jag för att det underlättar manipulerandet av intrycket. Och det gör det lättare att experimentera med samspelet mellan bild och ljud. MEN då undviker jag på ett sätt min grundtanke: att materialet (tyget) skulle få tala för sig själv. Det finns en konflikt i detta också. Digitalt vs. uhm....icke-digitalt.

Jag traskar vidare och fortsätter utforska....

Konflikt. del 4: mer tyg, mer förvirring....djuuupt vatten

Varm dag. Trött dag. Blev väckt i natt av sömnpratande kusin på besök:
"...du skulle se till att få i lite luft i den vita grejen..."
I efterhand hävdade hon att hon pratat om mitt gestaltningsprojekt. Finns det en ledtråd att hämta här? För jag är lite vilse.

Det här är vad jag vill: Jag vill på något sätt lyckas manipulera intrycket tyget ger (do I sound like an old record on repeat?).

Det här är vad jag har: tyg.

Såhär har jag tänkt gå till väga: ?????

Det här är min plan: ???

Jag kanske kan börja såhär: ????

Vad har jag gjort idag?

-köpt tyg på Myrorna.

Vad har jag lärt mig idag?
-Att det är billig att köpa hus i Finspång (jag vet, det har inget med gestaltningen att göra. Och det visste jag kanske egentligen redan.) Vad gäller gestaltningen har jag inte lärt mig så mycket mer än att jag borde ge mig själv lite mer konkreta uppgifter. Även om det är nonsensuppgifter så måste jag ge mig själv en spark i någon riktning.

Hur har jag lärt mig det?
- Efter att ha stirrat på mina tyger och hopplöst tänkt att "va i all sin dar ska jag göra med detta nu då?"så kom jag fram till att jag måste tvinga mig själv att göra något. Göra NÅGOT. Någonting måste göras.



Så vad är något då? Jag tänkte jag ska ge mig själv mindre gestaltningsuppgifter. Det här låter lite högstadie inser jag nu, men jag tänkte nog försöka använda mig av tygerna för att gestalta olika saker. Jag kanske inte behöver kasta mig inte i hur jag kan få tyget att verka hårt (som jag varit inne på). Jag kanske bara ska leka med vad tygerna skulle kunna representera på andra sätt. Kanske försöka få tygerna att passa ihop med olika ljud, kanske låtar? Ojojoj, jag hör ju själv hur diffust det här låter när jag läser det för mig själv. Men ok, jag ska se det som en utmaning att försöka göra något av den här idén imorn och se om jag kan visa resultatet sen på bloggen. Kanske att det blir tydligare då? Om inte annat lär det blir tydligt för mig att det faktiskt var en märklig idé.

Varför har jag inte tagit tag i detta förrän nu?
Jag vet inte. Men imorn ska jag till skolan. Det är nu. Det är nu det börjar.

Parentes:

Men åh, jag fick ju en idé i dagens töcken...vad var det???

Jag tror det var något med flaggor. Hm...det kanske inte var någon bra idé. Men jag skriver ner den här ändå. Så finns den. Jag tror jag tänkte på flaggor och hur dom står som representater för olika länder. Det är också någon form av intryck. Och jag har ju tyg. Hm... Men att göra en flagga känns väldigt läger.
Jag kanske kan skapa ett eget land och en egen flagga och bestämma vad landet står för och hur det sen syns i flaggan. Men ett eget land? Det känns lite Lars Vilks, Landonia. Jag vet inte. Låt säga sähär:

Jag håller det öppet. Men imorn! Imorn blir det tyg! Gestaltning i tyg.

Konflikt. del 3: tyg

Tyg.

Konflikt. del 2(b)

öuhm.... Vad var det nu jag hade glömt? Varför är det så svårt att komma ihåg att vi skulle ha med dom där frågorna? Hur ska jag rätta till det här nu?

Vad jag gör just nu är att jag ska samla inspiration till hur man arbetar med material. Vad jag tänkt göra är att leka med intrycket ett material ger, kanske att jag rör till det lite extra med musik. Vad som kan hända är att detta bara krånglar till, eller tar mig mot nya mål, nya konflikter, nya frågetecken. Vem vet vad som kan hända längs vägen. Vad jag har lärt mig hittills är att det är svårt att hitta något att rikta in sig på när det finns så många idéer. Jag har också lärt mig liiiiite mer om vad man kan göra med tyg, tråd och garn. Kanske är dags snart gå in lite mer på det praktiska arbetet. Än så länge vet jag inte riktigt vad jag gett mig in på...men so what... någonstans ska det väl leda.



Jag vet inte hur jag vill göra detta än. Imorgon ska jag sätta mig och leta lite mer i böcker. Läsa, titta på bilder och låta mig inspireras till hur jag ska ta mig an uppgiften. Hur det än blir så ska jag nog försöka testa mig fram och hitta egna vägar till hur jag kan arbeta fram olika intryck genom material.




Varför jag vill jobba med detta grundar sig i en önskan att lära mig mer om tyg, hur man kan arbeta med det, vad man kan göra. Och även jobba med dessa förväntningar. Förväntningar av ett visst material. Does this make sense? Detta varför kan även besvaras med att jag fascineras av intryck och fördomar, så varför inte jobba med fördomar och intryck av material.
Det stod även på bloggen att man skulle svara på frågan varför man lärt sig något. Och den mest grundläggande anledningen till att man lärt sig något är väl för att man är nyfiken. Man vill veta mer om något. Nyfikenheten är det som hittills drivit mig i den här riktningen och fått mig att titta i böcker som verkar intressanta och nyfikenheten hoppas jag ska vara anlednngen till varför jag kommer komma långt i mina funderingar kring gestaltningen. Hoppas jag iaf. En annan grej man lär sig av är ju misstag. Ett misstag jag lärde mig av igår var att jag plockade fram en bok som jag trodde skulle handla mer om tyger, olika typer av tyger och vad som hade skapats med tyger. Det visade sig vara en bok som mer inriktade sig på garn och vävning och hur konstnärer hade jobbat med trådar, rep och garn för att skapa. Hade jag inte plockat fram den hade jag inte hittat bilden på träden som var tillverkade av garn.

Konflikt. del 2.

Sen förra inlägget har följande hänt som fått mig att åka några varv till i konfliktkarusellen:

Vi har haft handledning. Alla mina tankar omvandlades samtidigt som jag pratade. Jag försökte få fram vad jag tänkte men det kändes lite som att jag trasslade in mig mer. Jag har verkligen inte tänkt klart kring temat. Å ena sidan provocerar temat mig enormt mycket. Det påminner mig om fördomar kring det konstnärliga lidandet, att det måste vara svårt, det måste vara smärtsamt för att det ska bli något värt att kalla konst. Detta gör mig trött eftersom det ger konst en smal och elitistisk roll. Å andra sidan kan jag se att temat ger mig utrymme att utforska mitt eget lärande. Vad kan jag lära mig? Kan jag lära mig något nytt om mig själv? Kan jag lära mig något nytt om något material? Kan jag lära mig något nytt om andra? Hur långt kan jag driva mig själv för att lära mig något? Dessa frågor kom inte under handledningen. Då var jag bara trött och frustrerad. Nu börjar jag äntligen landa i själva processen. Kanske kan det även bero på att bedömningsuppgiften äntligen landat i Tarjas fack.

I söndags kväll satt jag i domkyrkan och tittade på en dokumentär om Feist: Look At What the Light Did Now. Jag gick dit med en förväntan att få se en dokumentär om hennes musik och om henne som artist. Men jag blev något förvånad och positivt överraskad då dokumentären istället la fokus den kreativa process som äger rum när människor skapar tillsammans. Musiker, artister, konstnärer, fotografer, vänner, kollegor, ljustekniker, regissörer, producenter.....alla dessa titlar vävs samman i ett enda stort konstverk.



Det går att sätta toner till text, bilder till melodier, fånga en känsla i ett foto, i en film, med lampor, med lera.... Med varandra som inspiration finns det alltid utrymme till kreativitet och nyskapande.
Som alltid när jag sett en bra film eller varit på en bra konsert inser jag hur jag totalt slukas av visuella intryck, melodier, bilder, ljud, toner, rytm, färger. osv. Vad lämnar allt detta för intryck hos mig? Hur påverkas jag av de intryck som möter mig? Uppenbarligen är jag fascinerad av intryck i form av ljud och bild. Men på vilket sätt? Vilka ljud och bilder tilltalar mig? Vad bildar jag mig för uppfattning om dessa? Hur påverkar ljudet bilden och bilden ljudet i en film eller på en konsert?

Idag har jag lämnat in bedömningsuppgiften. Efter det blev jag kvar på skolan. Stundom fokuserat, stundom planlöst bläddrandes i olika böcker i HDKs bibliotek samtidigt som jag pratade med Kajsa, Kristoffer och Ellen om allt och ingenting (kanske mest ingenting). Mitt bland allt babbel och blädder så väcks nya tankar och idéer. Jag drog ut en stor på bok bland de andra stora böckerna. I bakhuvudet finns en regel som säger att stora böcker är bra böcker. Boken handlade om vävning.... tror jag... jag läste inte så noga. Bara tittade på bilder. Av garn och rep och snören och trådar hade det skapats alla möjliga mönster och former. Bl.a hade någon vävt och fäst trådar på ett sätt som gjorde att trådarna bildade formen av träd. Jag letade på google för att hitta något exempel som liknade det jag hittade i boken. Men utan resultat. Det närmsta jag kom var detta träd som fått en något gles scarf.

Detta leder mig till var jag befinner mig nu i min tankebana. Tanken på ett träd skapat av tråd fick mig att börja tänka: Skulle jag kunna använda mig av något mjukt material för att skapa något som oftast är hårt? Hur kan man få ett mjukt material att uppfattas som hårt? Eller tvärtom, hur kan man få ett hårt material att uppfattas som mjukt? Vad ger materialet för intryck? Kan jag manipulera materialet till att ge ett annat intryck? Kan jag använda mig av ljud för att skapa en konflikt i intrycket. Oftast hör ljud ihop med en bild i 2D, antingen i form av ett foto, en tavla eller en film. På en modevisning hör det däremot ihop med plaggen, men plaggen får en naturlig koppling då de med hjälp av en kropp rör sig i takt till musiken. Kan man koppla ett material till ljud, till musik?

Konflikt. del.1.

Konflikt?
Min utgångspunkt (går att hoppa över om man bara vill läsa om vad jag faktiskt tänkt göra):

Jag har tänkt på det här ordet ett tag nu, och lite mer fokuserat sen i måndags. Att gestalta konflikt?
Finns det något jag vill veta om konflikt? Är det något jag vill visa? Något jag vill bevisa?
Min grundinställning till konflikt är faktiskt att jag är ganska trött på det. Jag är absolut inte en konflikträdd person, men jag tycker det är ganska tråkigt. Ibland kan jag tycka att det känns som om människor söker konflikter i allt. Vi ska alltid problematisera, granska, ställa argument mot varandra.... vi ska helst vara anti det mesta. Det är nästan som om det skulle vara det coolaste. Man ska helst vara den som avslöjar något, vara den första att säga nej, den första att ta upp problemet.
Dom "coola" tjejerna på högstadiet var dom som hade dramatiska bråk i korridoren. Dom "coola" killarna var dom som sa emot lärarna. På gymnasiet var det dom som argumenterade emot lärarna som fick högst betyg. G= dom tysta som gjorde som dom skulle, VG= dom som höll med, MVG= dom som uppmärksammade problemen, argumenterade emot. På universitetet är nyckelordet "problematisera". Allt som skrivs eller redovisas ska problematiseras.
I måndags visade Fredric en film från TEDwomen där Tony Porter pratar om mäns frigörelse från stereotyper.
Det här är något jag tänkt på länge, och tänkte nu att det är på tiden att någon faktiskt börjar prata om det på allvar. (Det är också en konflikt som fascinerar och uttråkar mig på samma gång - debatten kring feminism. Feminism som ska iklär sig en jämställdhetsuniform men som ofta istället framstår som någon slags hämndaktion.) Och jag tror att vi alla i rummet var överens. Inombords nickar vi, men vi är uppfostrade att problematisera och därför lyfts det fram att "hm...men vad var det för publik då? Det vara ju bara vita kvinnor. Helt felriktat.". Å ena sidan så är det självklart att vi måste problematisera, på så sätt hittar vi bristerna och när man hittat bristerna kan man börja förbättra, börja förändra. Men ibland kan jag känna att vi fastnat i nåt slags träsk av negativitet. Man är cool och smart om man är lite negativ och hela tiden säger emot och hittar fel.

Ok, till uppgiften då: Gestaltning, tema: konflikt?
Jag tänkte att jag ville göra något antikonflikt. Titta på konfliktens motsats: harmoni. Går det att uppnå? Eller är konflikt oundvikligt? MEN så slog det mig att det kanske man inte får?
Så jag tänker lite att man kanske kan jobba lite med hur konfliker uppstår? Vad är det för signaler vi skickar till varandra när konflikter uppstår? Tonfall, ordval, kroppsspråk? Eller ännu tidigare: kläder. Har vi redan i vårt klädval ställt oss på en viss sida, vid en viss åsikt? Jag tänker på när en person kliver på en buss eller spårvagn - vem sätter man sig bredvid. Kollar man runt och väljer den man tycker verkar trevligast, renast, mest lik en själv, snällast? Vem skulle du sätta dig bredvid?

Ibland kan jag tänka att vi alla ingår i en stor skala av hur gärna någon vill sätta sig bredvid en. Det är nästan samma skala som hur troligt det är att vi slipper böter, slipper betala om man glömt pengar när man ska köpa nåt litet på ica eller om man får tränga sig före någon i kön.

Jag brukar nog hålla mig till principen "short story long", så med hela den här långa bakgrunden kommer nu: Jag tror jag vill studera människor, men jag vet inte än vad det ska bli av det. Jag tänker också att jag skulle vilja jobba med tyg. Jag kan inte sy. Men det här skulle kunna bli ett lärtillfälle. Kanske kan det bli ett lapptäcke? Jag vet inte.

När jag läste igenom vad jag skrivit nu känns det som jag säger emot mig själv. Men så går det när man skriver och tänker samtidigt. Men dessutom så är det väl så också, på tema konflikt, att vi ständigt är i konflikt med oss själva också. Det är sällan vi är helt svart/vita. Ändå låtsas vi.