Som vanligt är jag alldeles för nyfiken för att gå och lägga mig. Sitter och lyssnar på mina inspelningar. Och funderar. Vad är det jag har spelat in? Och varför?
Vill jag säga något med dem?
Flera ljud som jag har spelat in vet jag inte längre vad det är. Ett ljud lyssnade jag på flera gånger och förstod ändå inte vad det var jag hade spelat in. Oftast gör man sig en bild i huvudet när man hör ljuden, man ser kanske ett rum, en person, föreställer sig olika omständigheter som krävs för just det ljudet. Men ljud som man inte känner igen, vad händer med bilden i huvudet då? Skapar man något nytt eller letar man förbryllat efter ett fack där det passar in?
Jag fastnade även vid det fantastiskt nystämda pianot på hdk och funderade på vart man skulle hamna om man bara klinkade på. Hur många olika typer av intryck kan man lyckas förmedla som amatörklinkare? Jag funderade på filmmusik, hur det måste passa till stämningen som bilderna förmedlar. Men vad händer när det inte stämmer? När det skär sig mellan bild och ljud. Kanske får det oss att skärpa våra sinnen. Det kanske väcker en nyfikenhet att förstå något vi inte förstått, hitta något vi missat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar