Det har tagit en himla tid för mig att få upp det här på bloggen, men NU, äntligen är det här: inlägget som är anledningen till att jag saknar 3p i Ladok. Så läs, och godkänn mig nu, please...!
Obligatorisk och examinerande? Svåra ord. Svåra ord för en tankspridd levnadskonstnär (en titel jag, kanske oförtjänt, fått av en vän. Kanske kan man översätta det till livsnjutare, dagdrömmare? Vad vet jag?).
Under hösten har vi jobbat med tema: gränser. Vi har bl.a haft en skissbok var som vi alla fyllt med teckningar, skisser, collage, dikter, kvitton, bilder osv... Samtidigt har vi även läst och pratat om interkulturalitet, tillhörighet, kultur, sammanhang och därmed även gränser mellan människor.
När vi började prata i gruppen om vad vi ville göra för workshop hamnade vi ganska snabbt på tema gränser som i begränsningar, sociala gränser och begränsningar. Närmare bestämt fysiska begränsningar. Hur skulle man kunna utforma en workshop där deltagarna rent fysiskt hindras i in sociala interaktion med varandra. För att ha en tydlig uppgift att utföra detta experiment kring bestämde vi att de i grupper skulle få utforma en logga för BVK. Vi var först inne på att de skulle beröra något mer laddat i sin gestaltning. Kanske något tema? Ska det vara ett negativt eller positivt tema? Många tankar och idéer flög runt. Men plötslig bara insåg vi att vi höll på att trassla in oss i stereotyper och bestämde oss, som jag redan nämnt, för att göra något relativt neutralt och konkret. En logga. En logga för oss. Något alla kan samlas kring utan några större svårigheter. På så sätt kunde vi istället fokusera på de hinder vi ville sätta upp för deltagarna. Något som skulle hindra deras kommunikation när de utförde uppgiften. Skulle man kunna stoppa det mest centrala kommunikationsmedlet, språket? Talet och kropsspråket? Många idéer cirkulerade i gruppen. Vi var inne på att de skulle vara tysta, inte få ha ögonkontakt, inte få ha fysisk kontakt, inte få genomföra en handling själv utan enbart med hjälp av andra...osv. En del idéer var mer krångliga och invecklade än andra. Vi bestämde oss för att ha två typer av hinder som alla skulle få chans att prova på (båda gick ut på att man aldrig fick utföra sina egna idéer under övningen, den ena gav man instruktioner genom viskleken och den andra genom att instruera andra i gruppen utan ord) och en som gällde alla under hela workshopen (total tystnad, med undantag för de som viskade instruktioner i viskleken). Materialet för att göra loggan var färg, tidningar, lim, pennor, penslar osv.
Workshopen var upplagd så att de var indelade i fyra grupper som skulle göra en logga var och efter halva tiden fick de flytta ett steg till höger, i den cirkel som blev av de fyra gruppernas placering i lokalen, och fortsätta på en annan grupps logga.
Under själva workshopen tänkte jag på hur mycket man anstränger sig när man blir begränsad. Alltså, man kanske inte lägger ner sin själ direkt när man ändå intge får göra som man vill. Genom att man bara kunde göra saker genom att bew någon annan göra det man tänkt så kanske man släpper förväntningarna för hur det kommer bli, släpper kraven. Fast å andra sidan tänker jag att det kanske borde trigga en att vilja fortfsätta, antingen för att rätta till och göra snyggt eller för att man sett något nytt som man inte tänkt på och vill fylla på med mer. Jag vet inte.. det är svårt att veta vad som triggar en till idéer och inspiration.
Fast jag måste säga att det blev en intressant stämning när det var nästan helt tyst i hela aulan samtidigt som alla målade, klistrade och fixade på loggorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar