Vad i all sin da'r är det som har hänt dom senaste veckorna?
Jag ska säga som det är: det har faktiskt varit jobbigt. Det är fortfarande lite jobbigt. Imorgon ska det stå färdigt och plötsligt är det här inte längre något som händer i mitt huvud, inom mina ramar, där jag lagt ut min tejp och lagt mina "rör ej"-lappar. Plötsligt kan alla se. Plötsligt kan och FÅR alla ha en åsikt om något som är så mitt. Det är min konflikt, mitt huvud, mitt rum. Mitt kreativa rum.
Av någon anledning får jag en känsla av att jag måste förklara hela min resa i det här inlägget, men det känns lite kaka på kaka eftersom det bara är att skrolla ner o läsa gamla inlägg.
MEN, jag kan kanske försöka reda ut min trassliga tråd som jag följt i mörkret innan jag hittade ut till något lite mer greppbart. Större delen av dessa veckor har jag famlat runt och spelat in ljud. Jag har försökt greppa en konflikt från olika vinklar men fick aldrig riktigt tag i den. Jag har svamlat och svävat ut om både det ena och det andra på varenda handledning utan att knappt veta själv vad jag har pratat om. Jag har varit så trött på mig själv, trött på mina idéer och trött på uppgiften.
Stundvis har uppgiften känts som ett stort hav av tomma idéer som slukat mig.
Men jag har kämpat vidare. Jag har spelat in ljud, laddat ner program, mixat ljud, spelat in filmer, lagt på musik, köpt tyg, byggt en blobb av hönsnät och bara stirrat med tom blick på mina resultat.
Samtidigt har idéer uppkommit, utbytts, dansat runt och växt fram runt omkring mig. Andras idéer.
Hur är det ens möjligt att känna sig så o-kreativ i ett rum som flödar av kreativitet?
Aldrig förr har jag varit så trött på ordet kreativitet som när jag satt på en pall med ljudinspelaren i handen, avstängd, och bara tittade mig omkring i ateljén.
Efter det gick det faktiskt ganska fort. På vägen hem från skolan, med lurar i öronen, kom jag på flera idéer och fastnade för en.
Jag ringde Kajsa för att höra hur idén lät när man sa den högt. Väl hemma började jag fundera på hur jag skulle kunna genomföra min idé. Funderande slutade inte och jag halvsov stundvis och drömde konstiga drömmar om att det var jordens sämsta idé.
Mitt i allt detta kom jag på en idé. Jag skulle försöka beskriva vad jag känt under dessa veckor - därav blobben i hönsnät. Blobben skulle föreställt den bubblan som är en pina att befinna sig i. Jag hade även en idé att göra motsatsen till blobben. En bubbla det kreativiteten flödar. Men den bubblan kändes för svår att beskriva. På handledningen tog jag motvilligt emot rådet att släppa blobben. Min idé. Min livboj. Det enda konkreta jag hade åstadkommit under den här tiden. Men jag gjorde det. Jag släppte den och försökte gräva i vad som får mig att känna lust att skapa - den kreativa bubblan.
Jag skrev listor, ritade figurer och skisser. Jag letade i mitt huvud efter färger, former och symboler som är kreativitet för mig.
När jag proppade in allt detta i mitt fiktiva rum kändes det som krimskrams och dagis. Saker, färger, tyger och figurer som hänger överallt... Nja. Det var inte riktigt det jag var ute efter. Det jag hade skrivit upp som huvudingredienser för att jag ska komma igång var: musik, människor och struktur. Ateljén är ett bra ställe! För där sitter människor som kan se saker utifrån. Jag diskuterade mina idéer och fick nya idéer.
Det är så svårt att skriva ner vad det är jag har gjort, eller fortfarande gör fram till imorn kl.12. För mig är det ett sätt att försöka beskriva hur jag kopplar musik till nästan allt jag gör och säger, människor runt omkring mig, platser jag varit på och minnen. Om jag inte har musik från iPoden, datorn eller stereon så har jag den oftast i huvudet. Jag använder mig av musik för att komma igång med att göra saker. Jag gör listor av musik som passar till det jag ska göra.
Så jag gjorde även listor för min kreativa bubbla, mitt kreativa rum. Jag bestämde mig för att skapa mitt kreativa rum genom att strukturera upp det med listor.
Ett rum behöver väggar och med iPoden kopplad till högtalare uppe i ateljén och nyinhandlad färg började jag måla mina väggar svarta.
Just nu står en avbild av mitt kreativa rum i aulan och väntar på att jag ska fixa det sista inför utställningen. På vägen dit kommer jag med största sannolikhet gå igenom i huvudet vad jag behöver göra och samtidigt lyssna på Yelle.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar