Serier

Jag brukar ofta läsa serierna i dagstidningar och när jag läst klart så undrar jag ofta varför jag läser dom.

Men jag ska inte snöa in på min relation till serier för då hamnar jag nog i ett långt tjat om "å ena sidan...å andra sidan...eller jo... eller nej...." och det blir nog ganska trist och förvirrande.

Så. Till poängen.

Vi skulle välja ut tre serier /serietecknare som inspirerar mig i mitt konstnärliga respektive pedagogiska arbete.

Hm...tänkte jag när vi fick den uppgiften. Jag ska på förhand säga att detta kändes lite krystat eftersom jag inte läser serier med vilje särskilt ofta, än mindre låter mig inspireras av dem. Men, uppgiften låg framför mig och jag började leta i min hjärna efter serier som jag tyckt varit intressanta på olika sätt.

Det första jag kom att tänka på vad det gäller det konstnärliga perspektivet var Acke.

Vad gäller mitt ritande har jag alltid varit mest intresserad av att rita kläder. Den här tidningen innehöll mycket kläder. Det var iaf vad jag såg. I efterhand har jag sett att det är som enda lång tecknad high school-film. Men då, när jag läste som mest, satt jag och ritade av olika outfits ur just denna serietidning.

Stenmark fungerar, med sin humor, både som konstnärlig och pedagogisk inspiration.

Jag har alltid haft en fascination för MAD. Kanske inte just själva tidningen, eftersom jag inte kan komma på att jag läst den. Någonsin. Men framsidan. Upprepning av detta flinande, men samtidigt något likgiltiga ansikte som ändå ständigt finner ett sätt att förnya sig fascinerar mig. Det ger ju en känsla av igenkänning, men samtidigt vet jag inte om jag helt vill känna mig vid den här personen. På samma sätt som Karlsson på taket får han mig att känna mig allmänt misstänksam mot honom. Bara en sån sak som att man inte riktigt vet om det är ett barn eller en vuxen... Men tillbaka till ämnet: Jag tycker ändå att omslagen till MAD precis som Stenmark inspirerar både konstnärligt och pedagogiskt. Även här används humor och satir. Det finns även en stark koppling till samhällsfrågor.



På seminariet diskuterades huruvida klädkollektioner, eller bilder från en kollektion i följd, kan kallas serie. Och jag vet kanske inte om jag skulle säga att det var det. Men visst skulle man kunna diskutera det, med tanke på att kollektioner ofta har, som ett av sina syften, att berätta något. Jag kunde inte släppa det här med kollektionerna. Är det serier eller inte? Vad är det i så fall som berättas? Jag kan inte reda ut detta. MEN jag tycker däremot att finns det en historia värd att berättas så vill jag höra den. Lite så vill jag även se på framtida arbeten som jag kommer få in, eller idéer jag själv får. Allt som driver en framåt, allt som får en att vilja skapa, vare sig det kan kallas serier eller inte, ska uppmuntras. 

Serier som däremot inte inspirerar mig är dessa, jag vet inte ens om man kan kalla dom serier, bilder i Metro där människor får skicka in pratbubblor till. Mer oinspirerande idé får man kanske leta efter. Jag är så provocerad av dessa bilder att jag funderar på att försöka göra något kreativt av det. Kanske för att kväva okreativiteten i dom. Lite som hämnd.

Detta får faktiskt vara nog om dessa "inspirerande serier"