Jag vet, jag vet... Nu ligger jag efter igen. Jag ska försöka samla mig och göra det jag ska.
Ett tag inbillade jag mig att detta forum skulle passa mig perfekt. Men nej, jag måste erkänna att det tar emot att blogga. Kanske har jag nån slags press att det måste vara så himla käckt och vitsigt. Kanske kan det vara så att det känns som att jag redan sagt allt redan och nu ska jag skriva ner allt också. Ni som läser detta har förmodligen redan hört mig säga det som står här. För mig påminner det lite om en "mardröm" jag hade för några år sen. Jag drömde att jag skulle cykla till Norrland och när jag kommit till typ Härjedalen (vad vet jag. Jag är värdelös på svensk geografi) så kom jag på att jag glömt cykeln och var tvungen att gå tillbaka och hämta den. Kanske är det här en märklig jämförelse. Men det är lite samma känsla. Att mitt i spontaniteten gå tillbaka och göra/säga samma sak igen.
Men jag ska skärpa mig. Genom detta inlägg hoppas jag att jag passerat den psykologiska spärr som jag har för att klicka på "Publicera inlägg".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar