Nu har jag inget schema med mig och min tidsuppfattning är sådär. Men för kanske två veckor sen hade vi workshop med Susanne där vi fick fundera över bildämnets uppbyggnad. Vi la post it-lappar över golvet med ord vi tyckte kännetecknade bildämnet på olika sätt. Dessa lappar sorterade vi sen i grupper så som vi tyckte de passade ihop. Sen efter det fick vi planera lektionsmoment utifrån de olika områdena som bildats av lapparna.
Hade varit kul om jag haft med mig en kamera men jag råkar veta att Madelen och Simon har bilder på sin blogg från detta tillfälle för den som vill titta.
Nu till lite tankar kring bildämnet och förhållandet till det som står i läroplanen:
Drömmen är ju att bildämnet ska utveckla lust och kreativitet. Det är en mysig dröm som bildlärare har, att på deras lektioner ska alla elever få blomma ut och uttrycka sig på sitt eget vis, men ändå så det blir fint och/eller intressant. Där ska dom få chansen att utveckla sig själva och där kommer väl även identitetsskapandet in. Detta står i kursplanen. Kursplanen ingår i den mysiga drömmen.... till viss del iaf.
Jag tror den är sådär härligt suddig (som det är i drömmar) på just dom stycken som är mindre intressanta för var och en av alla oss som lever i den drömmen.
Det här är ju självklart en dröm jag lever i också. Varför skulle man annars vilja bli lärare i bild om man INTE vill att eleverna ska utveckla en lust att lära? Eller om man inte vill att ens egna lektioner ska vara till hjälp i elevers formande av identitet och ståndpunkter?
Men HUR man får detta att funka på riktigt, HUR man utvecklar en lust att lära eller utvecklar egna ståndpunkter genom bildämnet, det kan nog vara svårt att sätta fingret på.
Jag tror på att utforma bilduppgifter som utmanar deras tankemönster och samtala om bilder, samtala om det eleverna själva skapat.
Det är mitt enkla svar. Det är ett svar som funkar perfekt i filmens värld, om man sett Dangerous Minds eller Sister Act 2 för många gånger.... För ett mer ingående svar får jag återkomma när jag jobbat några år.
Lärandeteorierna är främst till nytta för att sortera tankarna. Kunskap om hur man kan se på lärande är självklart viktigt för att bilda en egen syn på inlärning, men också för att kritisera sina egena metoder. DET tror jag är det viktigaste, att man kan se att det behöver inte finnas ETT rätt svar på hur man ska arbeta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar