Long time no.. write.

Mycket har hänt sen sist jag skrev så jag tänkte uppdatera nyfikna läsare om vad jag sysslat med de senaste två veckorna.

För två veckor sen, närmare bestämt v.37, hade vi en gemensam vecka tillsammans med alla förstaårsstudenter på HDK. Temat var förändringar i det offentliga rummet. Veckan började med samling i aulan där vi med hjälp av föreläsning och visning av 2 dokumentärfilmer, The Yes Men och Inside Outside introducerades för en vecka av gatukonst. Vår uppgift: individuellt genomföra en förändring i det offentliga rummet och dokumentera detta.

Matade med termer, information och framförallt nya intryck av gatukonst satte hjärnan igång att arbeta. Vad vill jag göra? Vad KAN jag göra? Vad vill jag säga med det jag gör? VILL jag säga något med det jag gör?
Plötsligt kändes det som om hela världen låg vid ens fötter. Jag kan egentligen göra precis vad jag vill (bortsett från att vissa saker faktiskt är olagligt). Ironiskt nog kändes de obegränsade möjligheterna nästan begränsade. Kanske för att en liten prestationsångest smög sig på. Det måste ju vara något bra. Nu hade man chansen att göra ordentligt. Så tack o lov för tidspress! Som sann tidsoptimisk jobbar jag bäst med liiite press.

Mitt i bollandet av idéer växte några idéer fram lite starkare och började ta form på ett mer genomförbart stadie. Den idéen som fastnade till slut grundar sig i min fascination för skyltar. I Sverige gillar vi skyltar. Vi gillar ordning och tanken på att någon redan bestämt hur saker och ting ska gå till och tydligt visar på HUR saker och ting ska gå till. Lysande exampel på detta - Herr Går Man. Han visar väldigt tydligt hur det går till när man korsar vägen genom att följa der vita linjerna på vägen.

Min tanke var - varför visar han inte hur man gör andra saker? Herr Står Man och Herr Sitter Man fanns med bland mina idéer på vad han skulle kunna visa. Men jag kunde inte släppa dom vita linjerna på vägen som tillsammans med skylten visar hur det ska gå till när man korsar vägen.
Det slutade med att jag funderade på alternativ till hur man skulle kunna korsa vägen på ett annat sätt, och i så fall måste ju Herr Går Man visa hur detta ska gå till. Mitt resultat:

På fredagen samma vecka redovisades alla olika gatukonstprojekt i aulan. Det var väldigt kul att se allt samlat under en samling. Det var många som gjorde starkt intryck på mig, men det skulle ta otroligt lång tid att analysera allt det här. Så det får bli en allmän eloge till alla smarta, tankvärda och roliga förändringar runt om i staden. Men ännu roligare var det att faktiskt se spår av olika projekt när man gick runt i Göteborg. Det var nog ett av dom största intryck jag fick - att staden blir som ett enda stort chattrum, en enda stor blogg. Någon hade just det som sitt projekt, att skapa en blogg i en hiss. Men jag skulle vilja vidga den idén och säga att alla olika grejer som folk gjorde blir som inlägg i den stora Göteborgsbloggen.
Någon hade även gjort brev som det stod "till dig från mig" på. Det känns också som ett tema i gatukonst. För på ett sätt är all gatukonst till dig som läser, ser och uppmärksammar från mig som vill säga något eller visa något. Det får bli mina avslutningord på detta tema... iaf för nu.