Hem ljuva hem...

Igår var dagen då jag skaffade mig ett bibliotekskort på Göteborgs stadsbibliotek. Känns som en bekräftelse på min nya identitet som göteborgare.

Mina första två veckor som göteborgare har varit minst sagt omtumlande. Nya intryck, workshops, museibesök och utlandsresor kan tydligen få en sann nattmänniska att somna som en stock redan vid 22 (!?). Jag inser att detta är en ganska vanlig läggdagstid, men för mig är det väldigt ovanligt att jag lägger mig innan dygnsskiftet.

Redan andra skoldagen satte arbetet igång med full fart. Vi fick vi i uppgift att bygga hus i Slottsskogen och reflektera kring boende. Det var ett riktigt trevligt sätt att lära känna sina nya klasskamrater och dagen slutade med intressanta diskussioner bl.a om hur snabbt man skaffar ett affektionsvärde till saker och platser.

Men jag ska inte gå in på detta så mycket mer, så det blir bara en tjuvkik genom nyckelhålet...

Första veckan avslutades med utlandsresa. Närmare bestämt Danmark. Närmare bestämt Louisiana.

Där försjönk vi, eller iaf jag, i en utställning av Sophie Calle. Då jag tjuvkikat lite på Kobras inslag om henne hade jag redan en bild av hennes konstnärsskap. Man kan säga att jag tog till mig TV-rutans subjektiva bild och gjorde den till min - något jag aldrig ska låta mig luras att göra igen (yeah right, snart sitter jag där igen med mina åsikter om det ena och det andra, helt baserade på nåt svt-inslag...). Hennes förmåga att fånga människor i ord och bild fascinerade mig enormt. Jag hade gärna velat ha ett exempel på detta här, men då är det ju plötsligt JAG som är Kobra med MIN subjektiva bild av MIN upplevelse, så jag säger istället: Se hennes utställning!

(Vid närmare eftertanke kanske det är just det som är poängen med den här bloggen...leka Kobra, analysera det JAG finner värt att lyftas fram, det JAG har sett. Pedagogiskt, tydligt och intresseväckande lägga fram min syn på det vi sysslar med om dagarna. Men ännu en gång känner jag ett behov att lägga fram mitt "jag-är-ny-på-det-här"-kort och jag hänvisar därmed mina visdomsord och häftiga layouts till framtida blogginlägg.)

Det här blev för snurrigt. Ett avslut är på sin plats. Musik är ett måste i min vardag, så jag tar det temat även till min blogg. Någon gång ska jag låta nörden i mig kombinera musik till innehåll i bloggen. Men nu lämnar jag er med ett klipp utan någon vidare eftertanke, mer än en vitsig parallell till titeln - That's it, I quit, I'm going to bed....